tisdag, oktober 04, 2005

"Boo.com"

"Boo.com"

Jag tycker det är konstigt att ett företag som inte finns någon annanstans än i tanken kan värderas till så otroligt mycket pengar. De interna striderna som fanns mellan Kajsa, Ernst och Patrik delade tidigt upp företaget i två läger där Kajsa och Ernst tillhörde det ena och Patrik ensam det andra. Deras tanke var att de skulle sälja kläder genom Internet och blir det hetaste e-handelsföretaget i världen.

När de slutligen lyckades värva investmentbanken J.P. Morgan så fick de den trovärdigheten så folk/företag skulle investera i deras företag. De började följaktligen anställa massvis med personer och bygga upp lokala kontor i de stora städerna i Europa, samt New York. Kaja och Ernst syntes flitigt på tidningsomslag världen över, de representerade det nya och fräscha företagsklimat som höll på att växa fram. Patrik tog ett beslut tillsammans med sin fru Henrietta att ta avstånd från offentligheten. Hon ville att hennes man skulle vara en offentlig person som ständigt stod rampljuset. När omvärlden såg Boo.com så såg de alltså Kajsa och Ernst som dess grundare.

När företaget väl lanserade sin e-handelssida så var den kraftig försenad och sidan fungerade inte som den skulle och de inloggade blev ofta utkastade från sidan. Så det som skulle vara så smidigt att handla hemifrån visade sig istället vara ett litet helvete. De beräknade vinsterna utgick och företaget blev tvunget att göra sig av med sina anställda och sina kontor.

Jag tycker att boken var förhållandevis lättläst, om man bortser från författaren, Gunnar Lindstedts, egna utsvävelser om hans egna erfarenheter och personliga åsikter. Bokens ger en insikt i en tid som aldrig kommer åter.
Jag kan rekommendera boken varmt till den som har tankar om att starta någon form av egen rörelse för att den kan ge många handfasta tips liksom bra exempel på hur en verksamhet inte ska skötas.

Måste man krypa in i någon annans skal för att bli accepterad?

Kära blogg,

Hade en disskussion med en kompis idag, om acceptans. Bl.a. så diskuterades det om man verkligen kan vara sig själv och samtidigt bli accepterad. När man inte passar in i vissas "helsvenska" idyll så känns det ibland som om man måste bygga upp en fasad för att det annorlunda i en själv inte ska synas.

"Bjud på dej sjäv då!" får man höra ibland. Visst, men hur länge då? Ska jag bjuda på mig själv tills det går så långt att jag blir en helt annan person? Aldrig.
I am what I am, you can like it or love it...

Dagens fråga; Måste man krypa in i någon annans skal för att bli accepterad? Kan man inte vara sig själv längre utan att folk rynkar näsan åt dig för att du inte är som alla andra?

fredag, september 30, 2005

"The triumph of the nerds"

"The triumph of the nerds"

Bob X Cringley takes us on a journey back to the beginning of computer. Back to the days when the computer was the size of a gym locker.

A bunch of coke drinking, middleclass guys with glasses the size of a magnifying glass sat down in a garage and together they created history. These "nerds" became founders of one of the world's largest PC companies, Apple. Driven by their own interests, their primary goal was to create a "toy" for themselves. Little did they know, this "toy" later became the world's number one "must-have-gadget".
Apple adopted the idea of the, then, currently existing "build-it-yourself" computer and developed it into the first personal computer ever, the PC. This high-tech creation became a revolutionary success. But those 15 minutes of fame did not last very long because there was another company that also wanted to taste the sweetness of success; IBM. With new programs that were unique for the IBM PC they soon conquered the PC market.

And they all had one man to thank for their success; Bill Gates. He was the one who created the language for all PC's. Instead of typing in a three mile long code just to be able to copy a piece of information, he created pictures instead of words and the PC could now be used in a completly different way.
But besides helping Apple and IBM, Gates had a side project of his own. He is today known as the PC guru, the founder of Microsoft Windows. There is no need to look back in time to see how much Windows has developed. But looking ahead might give you a small insight on how successful this man really is.

I think it is quite impressive that a Harvard dropout Like Bill Gates managed to outsmart the world by creating something so broad and useful. The Microsoft is up til' date dominating the PC industry and therefore the bitterness in Steve Job, co-founder of Apple, is not at all surprising.

I cannot really say that I enjoyed the three hours I spent watching this documentary, but I have to admitt that I now feel a lot more all-round educated. The "geeks" have really made a hell of a job and they deserve all the credit they can get because they have changed my entire world, and probaby yours aswell.

torsdag, september 29, 2005

Vår första filmdebut.

Idag fick vi får första spännande uppgift; en videopresentation där vi ska berätta om våra tidiga tekniska erfareheter. Detta ska sedan skickas till USA där det sedan skall bedömas.

Min fråga är nu; Varför ser man så skum ut i webcamen?

Man förnekar att det är en själv som sitter där och stirrar in i kameran.
"Näe, guuu va fuuul ja eee..., så ser ja INTE ut!" - Men det gör man.
Förutom det att man ser gråaktigt blek ut... Och allmänt sne blir man... Men det kanske bara är jag?

Sen så är det ju dessa tekniska erfarenheter... Vilken var min första tekniska pryl?
Jo, min första mobil. Tegelstenen. Den var grym. Saknar den emellanåt, speciellt när alla nya manicker ska krångla och knasa.

Tänk så mycket lättare livet var när mobilen endast användes till att ringa och ta emot samtal?

onsdag, september 28, 2005

Föreläsning eller teater?

Min första blogg.
Spännande värre...
Vår första föreläsning hölls av den ökönde Mark Federman. Han inledde föreälsningen väldigt bra, med sina dramatiska gester och sina "revolutionerande" idéer fängslande han oss. Bland annat så skulle vi komma att få höra saker som skulle få vår värld att rasa samman, allt vi tidigare trott på skulle snart förvandlas till tvivel. Han skulle öppna våra ögon och få oss att se världen ur ett helt nytt perspektiv, han skulle helt enkelt väcka oss.
Det enda som dock väckte mig var ordet B-A-N-G! Stackars tjej som satt framför honom, hon måste ha blivit gravt traumatiserad.
Efter föreläsningen ställde jag mig frågan; Do I want the red or the blue pill?
I think I´ll have the blue one, please.