Måste man krypa in i någon annans skal för att bli accepterad?

Kära blogg,

Hade en disskussion med en kompis idag, om acceptans. Bl.a. så diskuterades det om man verkligen kan vara sig själv och samtidigt bli accepterad. När man inte passar in i vissas "helsvenska" idyll så känns det ibland som om man måste bygga upp en fasad för att det annorlunda i en själv inte ska synas.

"Bjud på dej sjäv då!" får man höra ibland. Visst, men hur länge då? Ska jag bjuda på mig själv tills det går så långt att jag blir en helt annan person? Aldrig.
I am what I am, you can like it or love it...

Dagens fråga; Måste man krypa in i någon annans skal för att bli accepterad? Kan man inte vara sig själv längre utan att folk rynkar näsan åt dig för att du inte är som alla andra?